Tyskspråkig litteratur

Vad är tyskspråkig litteratur?

Tyskspråkig litteratur är all litteratur som är skriven på tyska språket.

Men vad är litteratur då?

Svaret på den frågan är inte helt enkelt. Man kan börja med att konstatera att litteratur är en form av språkanvändning. Oftast syftar man på skönlitteratur till skillnad från facklitteratur, men det är inte så lätt att skilja mellan dessa kategorier heller. Ett enkelt sätt att definiera ’litteratur’ är att betrakta det som en form av konstnärlig språkbehandling. Man brukar räkna med att skönlitteraturens tre huvudgenrer är lyrik eller poesi (dikter), epik eller berättande text (romaner, noveller m. m.) samt dramatik (skådespelstexter).

Varför säger ni tyskspråkig, och inte helt enkelt tysk litteratur?

”Tysk litteratur” förekommer fortfarande i många sammanhang i ungefär samma betydelse, alltså litteratur på tyska. Då tänker man sig att ”tysk” i ”tysk litteratur” betyder ungefär detsamma som i ”tysk grammatik”, ”tyska verb” och ”tysk rimlära”, att det alltså har med tyska språket att göra. Det är dock ingen självklarhet. Om vi talar om ”tysk kultur”, ”tysk historia”, ”tysk politik” osv. kommer nästan alla att koppla ”tysk” till ett särskilt land, nämligen Tyskland. Så kan ”tysk litteratur” också uppfattas, och det sker ganska ofta. För att undvika missförstånd använder vi ”tyskspråkig litteratur”.
Det inkluderar då alla litterära texter som skrivs och skrivits på detta språk i Tyskland, Österrike och Schweiz – och faktiskt i många andra länder: historiskt bland annat i Baltikum och nuvarande Tjeckien, och ännu idag i delar av Rumänien, Italien och Belgien, i småstaterna Luxemburg och Liechtenstein med flera områden världen över. Nobelpristagaren Herta Müller föddes, växte upp och debuterade litterärt på tyska i Rumänien. Från staden Tjernovitj, numera i Ukraina, tidigare i Rumänien, kommer två mycket framstående tyskspråkiga poeter, Rose Ausländer och Paul Celan. Tjeckiens huvudstad Prag är en av de mest betydelsefulla städerna i tyskspråkig litteraturhistoria – därifrån kom inte bara Franz Kafka utan även bland andra Rainer Maria Rilke.

Är inte tyskspråkig litteratur ändå skriven av tyska modersmålstalare?

Inte nödvändigtvis. Att litteratur är ”tyskspråkig” syftar på litterära texters språk, inte på författarens modersmål. Genom hela litteraturhistorien har det funnits författare som har skrivit på andra språk än sitt eget modersmål. Alla de följande har lämnat viktiga bidrag till den tyskspråkiga litteraturen (med modersmål inom parentes): Adalbert von Chamisso (franska) blev en förgrundsfigur i den tyskspråkiga romantiken i början av 1800-talet. Yvan Goll (franska) genomgick stora delar av sin skolgång på tyska och skrev på båda språken. Elias Canetti (judespanska eller ladino) fick Nobelpriset 1981 för sitt tyskspråkiga författarskap. I våra dagar finns bland andra María Cecilia Barbetta (spanska), Yoko Tawada (japanska), Nino Haratischwili (georgiska), Abbas Khadir (arabiska) och språkexperimentmakaren Tomer Gardi (hebreiska) som alla skriver antingen helt och hållet eller delvis på tyska.

Men tyskspråkig litteratur handlar väl om de tyskspråkiga ländernas kultur och historia?

Så är det i många fall, men tittar man närmare på saken är det inte ens någon regel. Under medeltiden baserade tyskspråkiga författare ofta sina versepos på franska förlagor som också utspelas i Frankrike. Friedrich Schiller skrev skådespel på tyska som utspelar sig i till exempel Frankrike, Italien, Spanien och England. Den grekiska antikens miljöer lockade tyskspråkiga författare som bland andra Wieland (Geschichte des Agathon), Goethe (Iphigenie auf Tauris) och Hugo von Hofmannsthal (Elektra). Många författare har också genom historien låtit tyskspråkiga romaner, noveller och skådespel utspelas i biblisk miljö, t. ex. Thomas Mann i romansviten om Josef. I Patrick Süskinds berömda roman Parfymen (Das Parfum) är handlingen förlagd till Frankrike medan handlingen i Jenny Erpenbecks roman Ordbok (Wörterbuch) försiggår i ett anonymt latinamerikanskt land. De ovannämnda Maria Cecilia Barbetta och Nino Haratischwili skriver på tyska men kan använda sina respektive hemländer som skådeplats för handlingen.

Dikter skildrar ofta inre processer i en tanke- och känslovärld och kan i många fall inte placeras geografiskt överhuvudtaget.
Ingen har ”patent” på att skriva om ett visst geografiskt område och det är inte givet att litterära verk utspelas i författarnas hemländer eller språkområde. I fiktionens värld finns det egentligen inget krav på att vi ska känna igen platser och länder – författare kan förfoga helt fritt över geografin och uppfinna den på nytt. Det gäller inte bara så kallad ”fantasylitteratur” som Cornelia Funkes böcker om Bläckvärlden (Tintenwelt). När Bertolt Brecht placerar dramer i ”Amerika”, ”Kaukasus” eller ”Kina” är miljöerna ofta till största delen fantasiprodukter, när Kafka skildrar ett ”Amerika” som han aldrig besökt likaså.

Hör översättningar till och från tyska till ”tyskspråkig litteratur”?

En översättning är alltid en tolkning, men också ett resultat av ett självständigt, skapande arbete. Översättaren väljer nogsamt ord och formuleringar på det egna språket. Översättningar till tyska är på så sätt i vid bemärkelse en del av den tyskspråkiga litteraturen. Några, särskilt de tidigaste Shakespeare-översättningarna av Christoph Martin Wieland och August Wilhelm Schlegel, har fått stor litteraturhistorisk betydelse. Det gäller även exempelvis Emil Scherings översättningar av Strindberg och Marie Franzos’ av Lagerlöf.

Med en sträng definition borde då omvänt översättningar från tyska, t.ex. till svenska, inte höra till den tyskspråkiga litteraturen. Samtidigt sker en stor del av den tyskspråkiga litteraturens reception internationellt just genom översättningar och de hör därför åtminstone till denna litteraturs kretslopp.

Men spelar det någon roll vilket språk ett litterärt verk är skrivet på?

Ja, som sagt är litteratur en form av språkanvändning, språkkonst, en viktig del av ett språks liv. Därför studerar vi också litteratur inom ramen för ämnet tyska.

Finns det inte flerspråkiga författare och texter?

Författare som skriver på mer än ett språk är ett vanligt fenomen och några exempel har nämnts ovan. Exempelvis skriver Yoko Tawada på både tyska och japanska. Under en period i sin ungdom diktade den finlandssvenska poeten Edith Södergran huvudsakligen på tyska, innan hon övergick till enbart svenska. Andra poeter, som svenske Gustaf Fröding och franske Jean Cocteau, har skrivit enstaka dikter på tyska.

Ovan sade vi att det är texternas, inte författarnas, språk som är det centrala. Genuint flerspråkiga texter har funnits under lång tid och har ofta en skämtsam eller också en experimentell karaktär. De är inte särskilt vanliga. I andra litterära texter kan också element från olika språk eller dialekter flätas in. Det skiljer i sig inte litteraturen från vardagsspråket, där vi också på svenska har en tendens att blanda in uttryck från andra språk, idag inte minst engelska. I litterära texter har dock språkväxling och språkblandning alltid en estetisk, konstnärlig effekt.

Var kan jag lära mig mer om tyskspråkig litteratur genom historien?

Vi kan rekommendera vår medlem Sture Packaléns omfattande litteraturhistoria som – jo, faktiskt! – heter Tysk litteratur. Den kan laddas ned här: https://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1414069/FULLTEXT01.pdf.

Du är också välkommen att kontakta GLS medlemmar med frågor och att ta del av tips på tyskspråkiga böcker i svensk översättning på vår YouTube-kanal!